Jag har då börjat skumma igenom boken En bok om söder författad av Fogelström som är en omtalad, känd och mycket omtyckt författare inom genren Stockholms-böcker.
Denna bok tycker jag framförallt är intressant då den är illustrerad av SLAS vilken har gjort många intressanta teckningar många med motiv från Stockholm.
Det är en utmaning att känna igen sig i denna tids version av söder. Jag går vilse i flertalet bilder. Men själva uppfattningen, att söder är något slags fantastiskt genuint stockholmskt historiskt vindpassage från norr till söder med små 150 års gamla stugor samsades med den utbredande staden giriga utvik är något man känner till, och kanske -om man får säga det- tröttnat på.
Nuförtiden är inte söder något speciellt -tycker jag.
Det kanske var det förut. Men i mina ögon är söder bara ännu en överhajpad och överprisad stadsdel som mäklarfirmorna vill ta ut överpriser på. Borta är det folkliga, genuina, förvisso -tycker jag- finns det genuinitet kvar. Men vem som helst kan nu inte bosätta sig där och rota sig, det krävs pengar och kontakter eller bara en stor säck om man vill njuta av vyn mot stadshuset från sovrummet.
Att i början av boken läsa nån slags hyllning till det genuina söder känns konstigt. Jag kan till viss del finna intresse över författarens dissekering av Slussen och dess värde. Detta får man ju säga är det sista som är kvar av denna ålders söder. Det är nästan som man vill säga till författaren att passa på och njuta av den galenskap i rörelse som är lunchtid på slussen vilket han så kärleksfullt beskriver för snart (40 år fram i tiden) ryker det vi känner till som Slussen.
Det ska rivas, och sprängas ner i tusen bitar för att byggas om på nytt igen eftersom det är dåligt att säga nej och gå emot förnyelse - säger dom som bestämmer, dom som är positiva och anser att det som finns är dåligt och inte kan behållas bara för att folk gillar det.
Men nog om Slussen-nostalgi nu.
Det här var en tuff bok att ta sig igenom. Jag brukar inte ha svårt för äldre svenska som språk men jag pallade mig inte igenom hela boken utan att behöva grovt skumma igenom den. Möjligtvis att man någon dag gör ett nytt försök att seriöst läsa denna bok, vilket är helt ok, jag tycker inte man ska sträckläsa en bok bara för man köpt den.
Avslutningsvis är teckningarna i boken riktigt trevliga och kanske att jag köper en annan bok i denna serie av böcker om Stockholm där Fogelström författat och SLAS illustrerat.
Jag ber om ursäkt (till alla söder-älskare).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar