Eye in Stockholm : the 21st century

Denna bok -Eye in Stockholm- var helt okänd för mig innan jag hittade information om den på förlagets sida en kväll när jag googlade Stockholms böcker. Rena fotoböcker -trots inriktningen Stockholm- är av mindre intresse men den säljande texten på ovan nämnda förlagssida gjorde ett ypperligt försök till att sälja in boken till besökaren varför jag la till den på min inköpslista.

Eye in Stockholm - En härlig modern fotobok

Eye in Stockholm är en fotobok som visar ögonblick i det offentliga rummet i staden under 2000-talets första tio år. Bilderna -ögonblicken- är tagna med humor av fotografen Claes Hedberg. Där många Stockholms böcker har bilder där fokus ligger i att fånga kända byggnader, områden och scener från Stockholm på så grandiosa sätt som möjligt så ligger fokus i Eye in Stockholm mer på att fånga det offentliga rummet med dess skådespelare -människorna, dvs oss. Detta görs med en ton av intelligens, i den mening att man kan analysera bilderna en och en och få ut något av dem (alternativt konsumera dem likt kvinnor i en herrtidning).

• En kråka ser ut att ta en promenad funderande en kall vinterdag mellan restaurangernas erbjudanden, vad väljer kråkan?
• Ett dubbeluppslag visar gatureklam på vänster sida som består av en kurvig tjejs bakdel, till höger om reklamen sitter tre tanter varav en av tanternas framsidas bäcken är minst lika kurvig som reklamens bak.

En lek med linjer i Stockholm

Linjer går i samma grad - parallellt. I många bilder är det ett samspel som uppstår, en text matchar en händelse eller så matchar en bild en händelse i verkligheten. Ibland är det istället det bisarra som blir intressant.

• Flertalet partimedlemmar försöker skapa intresse för sitt parti iförda löjliga dräkter, men personen till vänster ser bara skum ut.
• En person som troligen väger upp emot 200 kg går in i en affär med sin flickvän (som kanske ser ut att väga 50 kg), i bildflödet får vi både följa personerna in i affären såväl som ut när mannen tar på sig en jacka och hängmagen ofrivilligt exponeras, i bild nr 4 har fotografen tagit bild med fokus på tjejens rumpa som tar samma form i hennes vita jeans som mannens mage hade vecklats ihop på bilden innan.

Förstår man det roliga i bilden av paret som beskrivs ovan tror jag man får ut mycket av denna bok. Om man nu inte gör det så väger boken lite mindre om man bara betraktar den som en Stockholms bok.

Eye in Stockholm - Nya perspektiv på Stockholm

Personligen känner jag att denna bok ger några nya perspektiv på Stockholm och fångar upp moment i en högst anonym aktivitet som aldrig slutar. Vad är det man då missar i vardagslivet när dessa ögonblick har plockats upp under ett decennium, vilka guldbitar har gått förlorade, vilka göms bland personers fotoalbum och bildsamlingar.

Varning för byggarbetare!

 

Jag var måttligt road av att göra en bekantskap med ytterligare en tung och stor fotobok efter bekantskapen med Perspektiv på Stockholm. Jag tog en liten chansning med boken Eye in Stockholm, levde livet på den vilda sidan. Nu i efterhand kan jag dock konstatera att jag gjorde rätt val och jag hade förbannat roligt när jag läste Eye in Stockholm. Jag blev positivt överraskad i att få ut både underhållning, tankeverksamhet samt tillfredställelse av att läsa en sådan bok.

Avslutningsvis kan jag starkt rekommendera denna bok till alla som lever i Stockholm och korsar staden upp och ner rutinartat och utan tankeverksamhet, men även till dom som vill ha en lite mer udda Stockholms bok.

Gamla Stan - Historia som lever

Jag köpte denna bok -skriven av Beatrice Glase och Gösta Glase- lite på chansning. Jag brukar generellt undvika böcker om Stockholm som är koncentrerad endast till ett område. Det var dock svårt att inte intressera sig då området i detta fall var Gamla Stan, ett område som utmärker sig extra väl i Stockholm inte minst för dess långa historia samt dess centrala roll geografiskt sett.

Gamla Stan är ett lustigt område ur ett längre perspektiv sett. Det var här Stockholm grundades och började växa. För 50 år sedan -på 60 talet- var det normalt att bo i Gamla Stan. Det var ett nedkört område med enkla lägenheter där hyresgästerna ofta fick dela toalett och dusch med varandra. En boendesituation långt borta från dagens i Gamla Stan. Jag tror inte många studentlägenheter är kvar där längre tex.

Boken Gamla Stan - Historia som lever är utgiven 1988. Stockholms böcker från 80-talet är intressanta -de berättar om en miljö som fortfarande i många delar består- och denna bok gör mig faktiskt inte besviken. Ett kapitel i boken är faktiskt dedikerat en familj som bodde i Gamla Stan. Vad jag kan uppfatta en helt normal familj vad man kan kalla medelklass. Varken mer eller mindre. Det känns otänkbart i dagens läge att samma familj är bosatt i Gamla Stan då lägenheterna nu är bostadsrätter och kostar flertal miljoner att köpa och hyresrätterna är få. Även den stämning som man beskriver genom hela boken och även illustrerar via foton av original och lokala kändisar som bor och lever i Gamla Stan känns förlegad och gammal - att denna idyll tillhör en äldre tid även om det inte var så länge sedan. Det finns inga original kvar, eller åtminstone har jag svårt att se dem när jag passerar gatorna på språng mellan söder och city, jag ser dock många som jag snabbt klassificerar som välbärgade.

Andra kapitel i boken är tilländade historien bakom stadsdelen. Det är lättsmälta texter som är välillustrerade och har rikligt med bilder. Det är tydligt att författarna hade djup kunskap om stadsdelen och ett brett samt djupt nätverk i Gamla Stan. Och ibland så känns det nästan som man själv minns också, 1988 är inte så länge sen egentligen om man är född mot början av 80-talet. Det är kul att det i kapitlet om skolor i Gamla Stan uppvisas en bild från ett klassrum där tidstypiska detaljer såsom bänkar och stolar och andra tillbehör i klassrummet känns igen av undertecknad. Att till och med en klasskamrat finns med på bilden som sedan började hos oss i Engelbrekt på högstadiet var en lustig detalj - undrar om han vet att han är med i denna bok? Jag vill minnas att denna elev -Nils- flitigt skröt om hur dyra hyrorna var i Gamla Stan kring början av 90-talet i syfte att verka bättre samt mer välbärgad än oss andra. Jag undrar om han trivs bättre i Gamla Stan nu när det krävs en portmonä på flera miljoner för att säkerställa ett boende där?

En del spring i Gamla Stan har det för personlig räkning skett då jag ofta tagit en promenad hem genom Gamla Stan från stadsdelens tunnelbana eller från möte beläget på andra sidan stan. Det är en kulturkrock att promenera genom stadsdelen ogenerad och ointresserad när man delar gatorna med turister och intresserade genom Gamla stans krokiga och smala vägar som en del av min vardag. Möjligtvis att det verkar som ett förband på att man själv ignorerat stadsdelen många gånger fungerar boken utmärkt.

Jag blev positivt förvånad över boken Gamla Stan - Historia som lever, det är en fantastisk bok om Gamla Stan, dess historia och människorna som arbetade och bodde i stadsdelen. Vissa delar i boken är fortfarande moderna medan andra redan föråldrats. Som helhet känns dock hela boken väldigt intressant och jag tycker detta är ett givet tillägg i ett personligt bibliotek ämnat Stockholmiana.

Perspektiv på Stockholm

Jag hade köpt boken Stockholm Horizons i pocket format för några år sedan, det är en mycket bra bok med vältagna bilder på Stockholm. Boken har en fantastisk inledande text skriven av en person som övernattar i stadshusets högsta torn. Den är författad av Jeppe Wikström som gjort ett flertal Stockholmsböcker.

En av dessa var Perspektiv på Stockholm som jag länge letat efter då den utgått och jag var väldigt nyfiken på den då boken då den omnämnts på flera ställen som en bra bok inom ämnet Stockholm.

Dock var jag nog inte förberedd på att mottaga en så gigantisk bok, storleksmässigt sett. Stockholm Horizons var en andra utgåva, en specialare utgiven i kompakt fickformat, denna bok kan dock med all säkerhet kallas en soffbordsbok av gigantiska proportioner. Men man kan ana varför, sida efter sida krönts av pampiga svartvita fotografier än mer nära klimax än den andra.

Ett nytt perspektiv på ett gammalt Stockholm

Det är bra foton, men många foton är väldigt gamla, mitt egna intresset är bilder på Stockholm city från 70-80 talet och framåt, denna bok har primärt bilder som är långt mer äldre varför intresset framstår som något ljummet från mig. Det är intressant att se en bild på ett ställe och jämföra den med hur det ser ut idag, men personligen tycker jag avståndet och relevansen blir för långt borta när bilderna är allt för gamla.

Att boken inte är särskilt bläddervänlig på grund av sitt gigantiska format räknade jag inte med. Samtidigt kan jag förstå varför det är en storsäljare. Man vill ha den här boken framme när bekantskapskretsen kommer, det är som ett slags diplom på att man inte är "äkta", att man har sina rötter här och både ser bakåt och framåt.

Mitt perspektiv på Stockholm

Jag grinar inte över diverse rivningsförslag som genomfördes och som detaljerat avhandlats i spaltmeter av Stockholmiana, ingen mer än jag skulle protestera om Gallerian idag skulle rivas eller om HiTec towers skulle pulveriseras. Samtidigt klagar jag när idioter i maktens boning bestämmer sig för att spränga sönder Engelbrektsskolans hundraåriga valv för att bygga lyxlägenheter bredvid en grundskola.

Nä, Perspektiv på Stockholm tar inte ledningen i min samling med Stockholmsböcker. Det är ett bra komplement och jag kommer inte göra mig av med boken och det är med största sannolikhet inte den sista boken av Max Ströms bolag, men det är inte första valet jag väljer ur mitt bibliotek när jag vill förlora mig i lite Stockholmiana.

En bild på Brunnsviken i sommarprakt

Blått vatten i Brunnsviken, klippor och träd. En trevlig lördagspromenad i närhet till Frösunda.

Nu har svanen som tog bo och satt hela försommaren i Spanska udden fått tillökning, spännande, kanske kan man följa upp med ett foto på dessa krabater?

Stockholm

Ytterligare en bok med text av Per Anders Fogelström inhandlades och lästes i veckan, denna gång utgiven av Bokhandlarföreningen. Detta är en bok utgiven tidigt under 80-talet med många fantastiska bilder tagna av Åke Mokvist.

Jag var något förvånad när jag började bläddra i denna bok. Jag förväntade mig en explosion av bilder, dessvärre bemöttes jag av text, och text. Rädd för att ha fastnat i ännu en 50-tals bok av Fogelström började jag bläddra mig framåt i boken istället tills jag kom till foto-delen där jag blev mer än nöjd.

Det finns mängder med fantastiska bilder i denna bok varav favoriten är en bild som ogenerat ligger uppfläkt på två sidor på den då moderna inomhusgatan Gallerian som hade öppnat 1978. Gallerian var Sveriges första inomhusgata och bilden fångar den lite futuristiska stämningen som fanns i Gallerian på 80-talet. Bilden, tagen inifrån Gallerian början där Atelje Uggla låg och löper uppåt med växthuset i förgrunden. Det är nästan så man kan ta rulltrappan till plan två som om det var 80-talet igen.

Texten i boken är lättsmält och noggrann. Det är intressant att läsa utan att bli för tungt och kompletterar bilderna väl. Fogelström hade 80 meter Stockholms-böcker, det är imponerande att han kunde författa sig så komprimerat i detta fall.

Skall jag säga något negativt om denna bok skall det då vara att nöjestrippen tar slut allt för snabbt. Man kunde lätt gjort en tegelsten av denna bok i linje med Jeppe Wikströms luntor.

Fem Friends arenor av fem!

En bok om söder, snabbrecensionen

Jag har då börjat skumma igenom boken En bok om söder författad av Fogelström som är en omtalad, känd och mycket omtyckt författare inom genren Stockholms-böcker.

Denna bok tycker jag framförallt är intressant då den är illustrerad av SLAS vilken har gjort många intressanta teckningar många med motiv från Stockholm.

Det är en utmaning att känna igen sig i denna tids version av söder. Jag går vilse i flertalet bilder. Men själva uppfattningen, att söder är något slags fantastiskt genuint stockholmskt historiskt vindpassage från norr till söder med små 150 års gamla stugor samsades med den utbredande staden giriga utvik är något man känner till, och kanske -om man får säga det- tröttnat på.

Nuförtiden är inte söder något speciellt -tycker jag.

Det kanske var det förut. Men i mina ögon är söder bara ännu en överhajpad och överprisad stadsdel som mäklarfirmorna vill ta ut överpriser på. Borta är det folkliga, genuina, förvisso -tycker jag- finns det genuinitet kvar. Men vem som helst kan nu inte bosätta sig där och rota sig, det krävs pengar och kontakter eller bara en stor säck om man vill njuta av vyn mot stadshuset från sovrummet.

Att i början av boken läsa nån slags hyllning till det genuina söder känns konstigt. Jag kan till viss del finna intresse över författarens dissekering av Slussen och dess värde. Detta får man ju säga är det sista som är kvar av denna ålders söder. Det är nästan som man vill säga till författaren att passa på och njuta av den galenskap i rörelse som är lunchtid på slussen vilket han så kärleksfullt beskriver för snart (40 år fram i tiden) ryker det vi känner till som Slussen.

Det ska rivas, och sprängas ner i tusen bitar för att byggas om på nytt igen eftersom det är dåligt att säga nej och gå emot förnyelse - säger dom som bestämmer, dom som är positiva och anser att det som finns är dåligt och inte kan behållas bara för att folk gillar det.

Men nog om Slussen-nostalgi nu.

Det här var en tuff bok att ta sig igenom. Jag brukar inte ha svårt för äldre svenska som språk men jag pallade mig inte igenom hela boken utan att behöva grovt skumma igenom den. Möjligtvis att man någon dag gör ett nytt försök att seriöst läsa denna bok, vilket är helt ok, jag tycker inte man ska sträckläsa en bok bara för man köpt den.

Avslutningsvis är teckningarna i boken riktigt trevliga och kanske att jag köper en annan bok i denna serie av böcker om Stockholm där Fogelström författat och SLAS illustrerat.

Jag ber om ursäkt (till alla söder-älskare).

Blå bild på Brunnsviken

Brunnsviken mot Frösunda någon gång för några år sedan

I väntan på några kommentarer på ett par nya Stockholms böcker jag läst igenom bjuder jag på en bild jag tog på Brunnsviken en gång för ett par år sedan.

Ibland brukar jag promenera runt Brunnsviken, från dörr till dörr igen är det ca 13-14 kilometer, följer man Brunnsvikens vatten tror jag man lätt skulle komma upp i 18 kilometer. 13-14 kilometer tar cirka 3 timmar att promenera i lugn takt. Perfekt helgsyssla.

Området omkring Brunnsviken är en trevlig plats i Stockholm, speciellt området omkring Albano. Mycket nöje finner jag dock att promenera under träden på Bergshamra Allé - speciellt på sommaren.

När nu sommaren kommer...